VARFÖR STOCKHOLMSVÄGEN?Tidningen Roslagen runt ställde fyra frågor till Helena Lambert, STADSRÖRAs konstnärliga ledare om den aktuella konstvandringen. Frågorna och svaren ger snabbt svar på: "varför Stockholmsvägen?"
- Hallå där Helena Lambert från konstgruppen Stadsröra. Mellan 27 april och 4 juli bjuder ni in till en konstvandring i Norrtälje. Berätta om den!
|
- STADSRÖRA har under hösten 2019 och nu i vår träffat olika grupper och individer och tillsammans har vi utforskat sträckan Stockholmsvägen, från busstationen till Campus Roslagen. Vi har undersökt och beskrivit miljön vad gäller ljud, objekt, rörelser, färger, former och tillåtit oss att fantisera fritt kring hur vi skulle vilja att vägen var i en drömvärld. Nu håller vi på att omforma idéerna till gatukonst. Vi vill poängtera att det alltså inte är vi konstnärer i STADSRÖRA som är enda avsändare av de här konstverket utan en massa människor som bor eller vistas här i staden. Vi har samskapat den här konstvandringen. Varför vi kallar det en konstvandring är för att vi vill att människor tar sig tid att gå hela sträckan och tar del av alla små verk - allt ifrån haikus, målningar, ljudverk, garngrafitti och utställda objekt. Det finns även interaktiva delar av utställningen. Vi tror att hela vandringen kan skapa en helt ny upplevelse av Stockholmsvägen för den som tar sig den tiden.
- Vad är Stadsröra?
Vi är fyra konstnärer som alla har anknytning till eller bor i Norrtälje. Vi jobbar med det offentliga rummet i Norrtälje och med något som kallas för temporär konst, alltså tillfälliga konstverk eller konsthändelser som bara finns där för en kortare tid. Det som skiljer Stadsröra från många andra grupper är att vi skapar vår temporära konst tillsammans med olika grupper och invånare i staden, från idé till färdigt verk.
- Varför gör ni det här?
Vi vill utmana vår offentliga konst att vara del av en samhällsdebatt och dialog om staden Norrtälje och dess utveckling. Själva temat för Stadsröras konst är staden och hur vi som bor och vistas här vill att den skall utvecklas. Vad finns det för drömmar, tankar och idéer om våra gemensamma utrymmen i staden? Vad vill vi ska ta plats i staden? Hur kan vi skapa platser som både känns trevliga, trygga och spännande att vara på eller färdas genom? Varför vi valde Stockholmsvägen är för att många invånare vi har samtalat med under våra utforskningar i staden har nämnt just Stockholmsvägen och intilliggande platser som rätt otrygga, otrevliga och förutsägbara. Ofta placerar man konst på redan positivt värdeladdade platser som vackra parker och lundar, vid väl utformade vägstråk eller vid arkitektritade torg. Vi tycker det är spännande att tänka tvärtom och placera konst på en sträcka som kanske just behöver att de som färdas där till fots kan flytta fokus från någonting ganska trist och alldagligt till drömskt. Kanske också att konsten kan uppmärksamma och peka mot det vackra som faktiskt finns där men som är ouppmärksammat. Vi har också valt att jobba mycket med barn och unga eftersom deras röst i samhället vad gäller stadsplanering ännu inte är så stark.
- Vad har ni fått för respons och engagemang från invånarna i kommunen?
- Från de vi mött och som känner till oss har vi fått jättefin respons och många välkomnar vårt initiativ. Hösten 2018 gjorde vi en omfattande invånardialog där vi använde konsten som ett sätt att samtala med invånarna om staden. Det resulterade i en utställning på konsthallen i februari 2019 som blev väldigt välbesökt och omtyckt. Nu samarbetar vi med Samhällsbyggnadskontoret i Norrtälje kommun så att de tankar och idéer hos de grupper och invånare som vi möter skall föras vidare till de på kommunen som jobbar med stadsplaneringen och den sociala hållbarheten. Vi tror att den temporära konsten verkligen kan ge ett utrymme för många röster i staden som annars inte skulle höras.
- Vad är Stadsröra?
Vi är fyra konstnärer som alla har anknytning till eller bor i Norrtälje. Vi jobbar med det offentliga rummet i Norrtälje och med något som kallas för temporär konst, alltså tillfälliga konstverk eller konsthändelser som bara finns där för en kortare tid. Det som skiljer Stadsröra från många andra grupper är att vi skapar vår temporära konst tillsammans med olika grupper och invånare i staden, från idé till färdigt verk.
- Varför gör ni det här?
Vi vill utmana vår offentliga konst att vara del av en samhällsdebatt och dialog om staden Norrtälje och dess utveckling. Själva temat för Stadsröras konst är staden och hur vi som bor och vistas här vill att den skall utvecklas. Vad finns det för drömmar, tankar och idéer om våra gemensamma utrymmen i staden? Vad vill vi ska ta plats i staden? Hur kan vi skapa platser som både känns trevliga, trygga och spännande att vara på eller färdas genom? Varför vi valde Stockholmsvägen är för att många invånare vi har samtalat med under våra utforskningar i staden har nämnt just Stockholmsvägen och intilliggande platser som rätt otrygga, otrevliga och förutsägbara. Ofta placerar man konst på redan positivt värdeladdade platser som vackra parker och lundar, vid väl utformade vägstråk eller vid arkitektritade torg. Vi tycker det är spännande att tänka tvärtom och placera konst på en sträcka som kanske just behöver att de som färdas där till fots kan flytta fokus från någonting ganska trist och alldagligt till drömskt. Kanske också att konsten kan uppmärksamma och peka mot det vackra som faktiskt finns där men som är ouppmärksammat. Vi har också valt att jobba mycket med barn och unga eftersom deras röst i samhället vad gäller stadsplanering ännu inte är så stark.
- Vad har ni fått för respons och engagemang från invånarna i kommunen?
- Från de vi mött och som känner till oss har vi fått jättefin respons och många välkomnar vårt initiativ. Hösten 2018 gjorde vi en omfattande invånardialog där vi använde konsten som ett sätt att samtala med invånarna om staden. Det resulterade i en utställning på konsthallen i februari 2019 som blev väldigt välbesökt och omtyckt. Nu samarbetar vi med Samhällsbyggnadskontoret i Norrtälje kommun så att de tankar och idéer hos de grupper och invånare som vi möter skall föras vidare till de på kommunen som jobbar med stadsplaneringen och den sociala hållbarheten. Vi tror att den temporära konsten verkligen kan ge ett utrymme för många röster i staden som annars inte skulle höras.